pappor

Pappa tog inte plats i affären med en kundvagn och han frågade aldrig personalen om något saknades. Det vi behövde fanns framme och han ville inte vara till besvär. Även om vi inte handlade mycket tog han tid på sig. (...)

När vi passerade kyldisken med landgångar hände det att pappa stannade till och lyfte upp en smörgås med räkor, skinka, ägg och majonnäs i plastemballage.

Det såg så gott ut, tyckte han, men lade aldrig ner något i korgen. Förutom öl och kräftor kostade han sällan på sig det han verkligen ville ha.

Han kastade lystna blickar mot revbensspjällen som roterade i det varma ugnsskåpet bakom köttdisken.

Att handla över disk var en uppvisning som krävde självförtroende. Han var rädd att säga fel, att kvinnorna med sina vita tygmössor och blå förkläden skulle fråga hur många hekto han ville ha av något som han inte visste vad det vägde. Han ville inte beställa något han inte på förhand kunde räkna ut priset om.

– Det är ju ändå ingen mat på den där revbensspjällen, övertygade han sig.

(...)

I kiosken – ett litet hål i väggen – köpte vi cigaretter, Aftonbladet och smågodis för en eller ett par kronor. Jag fick godis varje kväll.

Pappa var ovillig att handla sötsaker han inte förstod sig på, som pulverstänger eller plastsnäckor med grön karamell. De platta hårda tuggummipåsarna med klistermärken av Walt Disney's Robin Hood sa han var helt bort i tok, men jag fick alltid det jag ville ha och ville jag inte ha något blev han sårad.

– Ska du inte ha något snask alls? En rulle Center, det är ju gott?

Bestämde jag mig för ask Zig Zag blev han bekymrad för det.

– En tablettask bara? Ska du verkligen inte ha nåt mer? Ett par plopp?

Tackade jag nej till godis tackade jag nej till honom.

Sedan åkte vi hem.

ur Mig äger ingen av Åsa Linderborg

a girl's garden

And he said, "That ought to make you 
An ideal one-girl farm,
And give you a chance to put some strength 
On your slim-jim arm."

It was not enough of a garden 
Her father said, to plow;
So she had to work it all by hand, 
But she didn't know how.

She hid from anyone passing.
And then she begged the seed.
She says she thinks she planted one
Of all things but weed.

A hill each of potatoes,
Radishes, lettuce, peas,
Tomatoes, beets, beans, pumpkins, corn,
And even fruit trees.

Her crop was a miscellany
When all was said and done,
A little bit of everything,
A great deal of none.

Robert Frost

samtal med pappa del V

har ankommit hem, och letar i ett förråd på jobbet med pappa efter en väska.

tio minuter har förflutit, under tystnad.

pappa: vad är det för jävla sunkrunkare som har varit i mitt förråd! jävla mög!

jag: vadå?

pappa: nä men det är ju någon som har varit här och pillat på mina leksaker.

(plockar fram en grävskopa i miniatyr)

jag: öh... varför har du en massa leksaksbilar här?

pappa: vadå? det är skitbra. jag fotar den ibland. så slipper man åka ut i regn och sånt. man kan bara ta den här!

and I was no picnic, no I was no prize. but I had just enough sweetness to keep you hypnotized

so that's how you found me

rain falling around me

looking down at a worm

with a long way to go

sms-konversation med pappa del I

klockan 22.36.

jag: "hej! idag fyller jag år. så grattis till mig! hej"

pappa: "jag vet att du fyller år idag . har haft lite fullt upp att göra idag Tyra och jag gratulerar vi ska ut nu"

fotnot: Tyra Tax, hedersvärd hundmedlem av familjen sen åtta år.

samtal med pappa del IV

jag: alltså jag har problem med aly-bilen.

pappa: jaha vad är det då.

jag: nej men den visslar liksom. undrar vad det kan vara?

pappa: det är nog vattenpumpen.

jag: vad kan man göra åt det då?

pappa: äh inget speciellt. det är nog inte så farligt.

jag: okej så jag kan bara köra på då?

pappa: ja.

jag: okej.

pappa: fast när det väl smäller så går det ju verkligen åt helvete.

jag: men det var ju inte så farligt?

pappa: nej men det är det inte heller. tills det smäller.

jag: hur vet man om det håller på att gå dåligt?

pappa: det vet man inte.

samtal med pappa del II + III

samtal II

är ute på promenad, när far ringer. det är ungefär en och en halv månad sen senast.

jag: hej pappa.

pappa: har du röstat?

jag: ja.

pappa: bra.

jag: vad röstade du på då?

pappa: du jag står i vallokalen och har inte tid att prata. hej.

samtal III

pappa ringer fem eller sex timmar senare.

jag: hej igen.

pappa: du. det finns en långtradarchaffis som nog vore kul att fota.

jag: ja det låter kul! var och vem är det?

pappa: han kör från north dakota till alaska. jag har inte en aning om vem det är. jag känner inte honom.

jag: okej... det låter ju lite suspekt. hur ska jag ta mig till USA för det första? och om du inte vet vem det är..?

pappa: jag tror det är säljbart. man flyger till USA margareta.

jag: vem är det då?

pappa: fråga stefan. men alltså... där kan du nog träffa en del prostituerade.

jag: ?

pappa: ja men det där får du väl fixa själv! hejdå.

kolla in feta filmen plank. 15 minuter kvalitetstid.

diksussion med mormor, del I

telefonen ringer. jag svarar och pratar en stund ute på framsidan av mormors hus, med mormor jämte mig, drickandes kok-kaffe. jag avslutar samtalet.

mormor: var det en av...dina små...pojkvänner?

jag: nej? det var en klasskompis.

mormor: jaha. ja du var väl på gotland hos någon liten pojkvän.

jag: ja. just det. det var fint på gotland.

mormor (mumlar): inte för att jag förstår varför man skulle vilja bo där.

jag: vadå då? den är ju ändå en ganska stor ö. den är ju inte helt öde.

mormor: nej men den ligger ju så nära ryssland!

diskussion med mamma del I.

den stora gåtan om mina allt mindre kläder.

jag: jag förstår inte varför mina kläder krymper så mycket hela tiden.

mamma: moderna kläder krymper inte.

jag: jo. det gör dom.

mamma: nej. jag tvättar alla kläder i 60 grader och det brukar gå bra.

jag: men du kan ju inte tvätta mina kläder i sextio grader när det står 30?

mamma: annars blir dom inte rena.

jag (i panik): men det är ju därför dom krymper!

mamma: jag har tvättat i 60 grader i 60 år. sen torktumlar jag dom. det går bra.

jag: man kan ju inte först tvätta för varmt och sen torktumla. självklart krymper de.

mamma: moderna kläder krymper inte.

mad men

gjorde en mad men-gubbe. gissa vem det är.

prova själv här.

diskussion vid matbordet del II

pappa: jag träffade någon från din skola igår på pfk-mötet.

jag: jaha vad hette den?

pappa: kommer inte ihåg.

jag: hur såg den ut då?

pappa: en stor flaxande mun!

jag: haha, men var det en kvinna eller man?

pappa: oklart.

jag: vad hade personen för hårfärg?

pappa: flax-munnen hade keps. så det såg man inte.

jag: nähä...

pappa: ja men vet du vem det är då? den går på din skola.

summa sumarum

efter att ha fördjupat mig i baksidan på mjölkpaketet kände jag att den gav en exakt beskrivning på min dag. speciellt den delen där alla är dumma och fula.

ringblixten har skapat en ny och ohämmad förälskelse. observera den lilla ringen i pupillen. måhända lite tramsigt men ändock. jag och pontus gillart.

leica-familjen.

© Margareta Bloom Sandebäck

roligt. speciellt eftersom bilderna är tagna med en intervall på tio år. some things never change.

crazy cold

foto: izabelle nordfjell
promenad före lektion: detta är resultatet. trettio minus.

teman.

i år var det temat bordell, krig och kamerateknik på pepparkakorna.

hundra

som ärkefiende till saker utan själ, mening eller mål har jag alltid tyckt att modebloggar är ett av interwebz största missar. vem kom på dem? men framför allt; vem fan läser dem? var gärna ytlig. för all del.

min egen favorit hittar ni i min lista till höger.

smakprov:

Ibland tänker jag på modebloggar och sån stupid shit. Så tänker jag att om de där donnorna hade vetat vad jag har på mig och hur jag sminkar mig så skulle de få hjärtattack så jag tänkte komma med ett litet tips, ett som alltid håller och aldrig sviker. Först sminkar du dig som vanligt, horigt eller ej spelar ingen roll, var generös med mascaran och såna grejer, tänk på luftfuktigheten i en etta på Fosie där det sitter 7 pers som alla röker. På kvällen dricker du ca 20 öl och däckar klockan 06.00 i någon annans hem, vaknar klockan 13.00 och inser att du har stuff to take care of en halvtimme senare, du går upp, tar en cigg och åker hissen ner till verkligheten. Sen går du vägen hem halvt sovandes och när du kommer fram kollar du dig själv i spegeln och ser att mascaran fortfarande är kvar förutom på några ställen, då tar du upp ditt vapen och lägger på tre lager till, sminkar över resten av ansiktet med någon skitfoundation. Finito! Klar! Varsågod!

utmattningschock

jag har nu varit hemma i två dygn och har upplevt något av en känslomässig utmattningschock.

en del ilska, en del förtvivlan, en del glädje, mycket drama. det har kort sagt varit ett något omtumlande återseende av det snöbelagda v-town.

jag har träffat min pappa i sammanlagt tio minuter (då han visade sina "fynd" han gjort på aktion. fem lerkrus, en låda glas och en sprucken vas. jag fick då veta att fyra av glasen skulle jag få i julklapp. man är ju tacksam).

inlägg hundra.

rapport från v-town:

pappa, multisimultan-begåvad, "lagar diskmaskinen" samtidigt som han kokar gamla älgskankar på spisen. inget verkar tyvärr gå så bra. fortsättning följer.

har nu för tiden äran att få ha bilder på skolans hemsida. spana in så jag blir lite röd om öronen av stolthet.

finns även annan finfin inspiration i form av mina classmates. high five till dom till med.

anna ankan.

man undrar ju om det är ett skämt.

debatten rasar. man undrar ju hur en enda kvinna, i en enda artikel på newsmill, lyckas med bedriften att

1. dissa alla svenska kvinnor.
2. förringa alla svenska män.
3. spotta på kvinnors rätt att utbilda sig, betala för sig och klara sig själva.
4. gratulera sig själv till att använda illegal arbetskraft från mexiko.
5. jämföra sig själv med en hund.
6. förklara att hon inte lyssnat på sin mans låtar (av vilka han fått hela sin förmögenhet).
7. hävda att hon inte är girig.
8. proklamera att hon är en förebild (?) för svenska kvinnor.

skratta eller gråta?

vardagslyx.

vardagslyx för mathilda är att äta rostad lantbrödsmacka med mjukost, tomater, italiensk salladskrydda och peppar. jag råkar veta detta eftersom vi är syskon och därför av naturliga skäl hänger en del. detta är hennes huvudföda och har varit ett antal år.

vardagslyx för mig är att öppna ett helt nytt kesopaket med riktigt blöt och mojsig keso och äta det direkt ur förpackningen trots att det egentligen inte är okej att göra det.
vardagslyx är också att tvätta håret med schampo från frisörsalong och ha dyr inpackning i håret som man inte ska tvätta ur. att ha ro att sova hur länge man vill för att man tillägnat dagen till sig själv. att ha en helt olyssnad ny skiva till sitt förfogande. någon som kliar en på ryggen. en riktigt god öl när man är riktigt törstig. duscha länge i skållhett vatten när man varit ute i skogen och fryser. men framför allt är vardagslyx att ha teknik som fungerar utan omotiverade fel.

anledningen att jag är tillbaka i wacksjö (helt rätt fia) är att powerbook är så jävla ute, useless och fuckat. jag har därför kört sju och en halv timme, suttit två timmar i bilkö och hatat på livet, för att fixa tekniken. jag sitter också av den anledningen och lyssnar på självmordsmetal. försökte pamper myself med att öppna en keso. men känslan kickade inte riktigt eftersom inget annat stämmer. och eventuellt inte kommer att göra det, ens efter den här uppoffringen.
jag kravlar i avgrunden på mitt humör.

åttiotre.

har idag vaktat galleri kontrast från tolv till sexton och proceduren kommer imorgon att upprepas. larm, nycklar och pengar - allt som får mig att freak out.

man kunde ju räkna ut med arslet att larmet skulle play tricks on me. mycket riktigt.
jag låser upp, går in, larmet tjuter. knappar in koden, väntar på att larmet ska upphöra. men icke. slår febrilt koden femtusen gånger. överlarmet går igång. två minuter panik. telefonen ringer. det är från larmcentralen. "hej vi måste snart göra en nödutryckning."
ringer i panik amelie. har fått fel kod. slår rätt kod. funkar inte. pratar med larmcentralen. måste slå fyrkant fyra gånger innan det är clear. larmet slutar. darrar, svettas. fyra minuter efter detta kommer första kunden in och ska köpa ett kort för tvåtusen. har inte en aning om något och ringer överföreståndarinnan. får instruktioner. tar fel tavla som är avsevärt mycket dyrare. springer tillbaka. får flytta en vägg för att hitta bubbelplast. tar för mycket betalt och måste kompensera upp.

ungefär så har hela min dag varit. nu sitter jag i annas soffa och lyssnar på självmordspop och undrar i min misär om jag ställde in larmet rätt när jag gick.

och ps.
enligt många personer (läs josef och simon) är ordet jämte "medeltidsord" (eg. sitta jämte någon). moderna människor säger bredvid. (?)
att ha dille på något. det måste ju finnas fler än mig som säger det eller åtminstone har hört det? eller är det bara jag?

åttioett.

framme på skolan, installerad och är redan på resande fot igen.

trots min neverending pessimism så känns det ändå bättre med flytten & skolan nu. faktiskt riktigt fett. trots att det är mycket prylbögeri och fotoutklassande och omotiverade meritmonologer ligger vi alla lite på samma nivå. det är lite som att vara på kollo men med seriösa (och emellanåt ångestfyllda) uppgifter. det är fullt upp men det mår jag bra av.
men, det ska sägas att det är sjukt skönt att få hänga på söder och slagga hos anna i några dagar. och äta en snurra eller en burre med lurre.

störiga saker förutom prylbögeri (som framförallt är tråkigt eftersom jag har mycket lite att visa upp på den fronten) är mina underliga dialekt-svängningar. jag insåg det igår när anna påpekade att jag pratade någon slags småländsk östgötska. sen kommer lite fejk-stockholmska och sen lite lundamål. jag vet inte vad jag håller på med eller varför. jag är knappt uppmärksam på att jag gör det heller, vilket gör hela saken ännu pinsamare.
ikväll ska jag försöka hustla mig in på en queer-klubb för att fota lite. får se hur det går.

sjuttionio.

bara måste rekommendera leslie på svtplay. dokumentärserie i tre delar, fin, sorglig och väldigt ärlig. och från malmöe såklart. jag uppskattar dokumentärer som inte är så tillrättalagda. filmningen är skakig och halvtaskig kvalitet, men det bidrar helt enkelt till att göra det bättre. det fina med den är också att trots att det handlar om en enda person och hans strävan efter att bli en rappare, visar en hel generations leverne och verklighet, som är allt annat än lätt. och man undrar ju: försvann klassamhället någonsin?

sextionio. ikea and family.

ikea. detta småländska varhus som rustat så många utflyttande studenter. och till en billig penning därtill. hurra. om det inte vore så sjukt tråkigt att gå där hade det varit perfekt.

för några dagar sedan åkte per, annca, tyra och margareta till ikea. det var doomed to fail redan när vi satte oss i bilen, och det var alla inblandade smärtsamt medvetna om. mamma var tvungen att kolla spisen, ha hårtorken på diskbänken, kolla spisen, kolla brödrosten, kolla spisen och stå och upprepa mantrat "noll noll noll noll noll noll noll noll noll noll" framför den för att försäkra sig om att den var av.
väl där, efter några smärre missöden med husvagnar på vägen, fanns det nada och noll parkeringsplatser. fem driljoner människor som på sin semester åkt till ikea för att handla bokhyllan billy. vi fick alltså parkera kanske en kilometer bort och lämna tyra i bilen.

väl inne så händer det som alltid händer.
mamma stannar kvar orimligt länge på soffavdelningen, trots att hon inte ska ha någon soffa, och att det är den utan jämförelse tråkigaste avdelningen på ikea bryr hon sig inte om. det ska kollas och vändas på allt, medan jag lägger mig och dör i sängavdelningen och väntar på att hon ska bli klar.
mitt i alltihop ringer min kusin august, advokat och buddhist, och grattar mig för att jag kommit in på skolan. sedan tar samtalet nya och underliga vändningar, som alltid med människor med djup religiös övertygelse och framförallt med honom, och snart står vi och pratar om döden, då han under samtalets gång har suttit och skrivit "en grej om döden och tolerans inför det eviga livet".
pappa kör däremot en annan (kanske effektivare) teknik, som består av att man stegar igenom hela ikea på tio minuter, muttrandes i skägget om att allt är för billigt/för dyrt/för fult/för ohållbart, och sedan ringer från fyndhörnan, dvs den sista avdelningen, och säger att man måste gå ut med tyra i bilen. sen köper man två korvar och en glass som man delar med sin hund.

när man väl åker hem kommer den vanliga klagovisan om hur oväntat dyrt allt blivit, hur lång tid det har tagit, de eviga frågorna varför man spenderar en av sina värdefulla semesterdagar på ikea och hur belamrat vårt hus redan är med grejer. jag fick i alla fall vad jag skulle ha; en tvättkorg, och det är jag hur som helst jävligt nöjd med.